Det är alltid svårt att stå bredvid en person som befinner sig i en ”bubbla” oåtkomlig för information eller att känslor stängs ute. Det går inte att nå personen! Ibland blir det så när man tar vissa antidepressiva mediciner, när någon har hamnat i klorna på en sekt eller som i det här sammanhanget; i klorna på bedragare. De är oerhört smarta att manipulera, mycket vänliga och duktiga på att spegla offrets intressen och värderingar. De har hittat den sårbara punkten, där ursprunget för det mesta är en ”ensamhetskänsla”. De har också letat fram personen med ett gott hjärta och kan konsten att spela på de empatiska strängarna.

Det är förståeligt att det som anhörig är en besvikelse att förtroendet tycks vara borta, att den som drabbats inte längre är sig lik!

Frustration och aggression innehåller samma ingrediens av hormoner i kroppen och kan vara svårt att urskilja! Den som drabbats behöver möta omsorg och förståelse. Viktigt att ”mata på” den lilla misstanken, att det inte är rätt. Den finns säkert hos den drabbade, men som in i det sista inte vill avslöja bedrägeriet.  

Frustrationen kan leda till fördömande och avståndstagande. Det säger sig självt att det blir en ytterligare katastrof och ännu mer skuld och skam.  

Det behövs mycket kunskap kring fenomenet, en hjärna som blivit manipulerad, hjärntvättad behöver få den ”tvättad” tillbaka och det går bara med saklig och objektiv information, serverad med omsorg och empati, tills den drabbade själv får insikt i att det är ett bedrägeri

Efter samtal med NBC kan vi meddela att man som anhörig kan polisanmäla en bedragare, men egentligen blir det ett ärende först när brottsoffret själv anmäler. Det kan dock vara till hjälp att polisen påpekar att det är ett bedrägeri. Det är nämligen svårt att komma igenom "bubblan".